Hultsfredsfestivalen
Nu har vi äntligen kommit fram till Hultsfred. Vi tog Festivalbussen hit från Göteborg Central kl 10:00 imorse, och vilken stämmning, redan i hallen hemma stod jag och mina tre vänner och hoppade till Takidas Curly Sue. Vilken känsla att lyssna på låten och veta att snart ska jag få se dem uppträda live. Min kompis Jonas och min bror Mikael såg dem uppträda live förra året på Hultsfred, förstår ni att jag var avundsjuk? Jag fullkomligt älskar Takida!
Väl på Göteborg central gick vi till hållplatsen där bussen skulle avgå, hela hållplatsen var full med folk som skulle med bussarna, det satt människor med packning överallt, det var tält, sovsäckar, bagar, ja allt.
Trots att klockan knappt var halv tio på förmiddagen värmde solen redan, känslan av att känna solen i ryggen och veta att man är på väg någonstans för att lyssna på så mycket bra musik är verkligen helt underbar, det måste upplevas.
Väl på bussen var stämmningen hög och alla var förväntansfulla, det sjöngs sånger och alla pratade med alla. Det som verkligen facinerade mig var att så många olika typer av människor kunde ha så roligt tillsammans, bara för att man har ett gemensamt mål och intresse.
Timmarna på bussen gick otroligt snabbt, väl framme möttes vi av riktig högsommarvärme, bärandes på all packning begav vi oss mot området, väl framme fick vi våra festivalarmand, jag ska nog aldrig ta av mitt!
Känslan som infann sig när vi gick genom området för att hitta en tätplats är ganska obeskrivlig, runt om oss satt det folk i solstolar utanför sina tält och lyssnade på musik och skrattade, det var en gigantisk äng med torrt gräs som solen hade färgat gult.
Vi lyckades hitta en plätt någonstans i mitten av området och slog upp våra tält där, våra tältgrannar hälsade oss välkommna och bjöd in oss till att sitta med dem och lyssna på musik. Vilken gemenskap!
När det väl var dags för spelningarna att börja var vi laddade, vi begav oss på mycket gott humör till området där spelngarna hålls, det fanns flera olika scener där band spelade, vi hade spetsat in oss på att kolla på The Killers, och jösses vad vi skrek och hoppade, man riktigt kände hur hela luften vibbrerade. Det är nästan en obegriplig känsla att stå där i ett hav av människor som bara står och sjunger med i musiken, skriker och hoppar, och längst fram står ett band och spelar. Det är en häftig känsla som jag tycker att alla borde få uppleva.
När det väl var dags för Takida att spela stod jag och hoppade upp och ner, vilket lyckorus som spred sig i kroppen, det var verkligen en fantastisk känsla, den natten gick jag och la mig med ett stort leende på läpparna.
Nu är det söndag här och jag sitter i min solstol utanför tältet och njuter av dem sista timmarna innan det är dags att ta bussen hem igen, över ängen här kan jag se ett myller av människor som håller på att packa ihop sina saker. Jag kan bara sumera de här dagarna med ett ord, och det är, - Lycka!
Takida
Väl på Göteborg central gick vi till hållplatsen där bussen skulle avgå, hela hållplatsen var full med folk som skulle med bussarna, det satt människor med packning överallt, det var tält, sovsäckar, bagar, ja allt.
Trots att klockan knappt var halv tio på förmiddagen värmde solen redan, känslan av att känna solen i ryggen och veta att man är på väg någonstans för att lyssna på så mycket bra musik är verkligen helt underbar, det måste upplevas.
Väl på bussen var stämmningen hög och alla var förväntansfulla, det sjöngs sånger och alla pratade med alla. Det som verkligen facinerade mig var att så många olika typer av människor kunde ha så roligt tillsammans, bara för att man har ett gemensamt mål och intresse.
Timmarna på bussen gick otroligt snabbt, väl framme möttes vi av riktig högsommarvärme, bärandes på all packning begav vi oss mot området, väl framme fick vi våra festivalarmand, jag ska nog aldrig ta av mitt!
Känslan som infann sig när vi gick genom området för att hitta en tätplats är ganska obeskrivlig, runt om oss satt det folk i solstolar utanför sina tält och lyssnade på musik och skrattade, det var en gigantisk äng med torrt gräs som solen hade färgat gult.
Vi lyckades hitta en plätt någonstans i mitten av området och slog upp våra tält där, våra tältgrannar hälsade oss välkommna och bjöd in oss till att sitta med dem och lyssna på musik. Vilken gemenskap!
När det väl var dags för spelningarna att börja var vi laddade, vi begav oss på mycket gott humör till området där spelngarna hålls, det fanns flera olika scener där band spelade, vi hade spetsat in oss på att kolla på The Killers, och jösses vad vi skrek och hoppade, man riktigt kände hur hela luften vibbrerade. Det är nästan en obegriplig känsla att stå där i ett hav av människor som bara står och sjunger med i musiken, skriker och hoppar, och längst fram står ett band och spelar. Det är en häftig känsla som jag tycker att alla borde få uppleva.
När det väl var dags för Takida att spela stod jag och hoppade upp och ner, vilket lyckorus som spred sig i kroppen, det var verkligen en fantastisk känsla, den natten gick jag och la mig med ett stort leende på läpparna.
Nu är det söndag här och jag sitter i min solstol utanför tältet och njuter av dem sista timmarna innan det är dags att ta bussen hem igen, över ängen här kan jag se ett myller av människor som håller på att packa ihop sina saker. Jag kan bara sumera de här dagarna med ett ord, och det är, - Lycka!
Takida
Kommentarer
Trackback
